På väg ner till internationella sommarlägret i Linköping, stannade jag i Stockholm några timmar för ett möte med Östtimorkommittén.
Vi diskuterade Östtimors utveckling och kunde konstatera att trots att pengar pumpats in i landet efter deras folkomröstning för 10 år sedan, så var landet fattigare och hungern större 2008 än 1998.
Erika Joergensen, chef för FN-organet World Food Program's nordiska kontor, som inledde sommarlägret som talare, råkade just ta upp Östtimor i sitt tal. Hon betonade nära produktion och konsumtion och att ta fram nya matprodukter, som inte behöver kokas, (lättare att transportera än råvaror) samt mer näringsrik mat. När jag frågade om Östtimor situation, där de har förutsättningar att producera sin egen mat och få den näring de behöver samt har tillgång till pengar, ansåg hon att det största problemet är okunskap.
WFP försöker att få Östtimor att odla mangobönor istället för att importera ris (vars marknadspsier åker upp vid stor efterfrågan) och de hade infört ett matprogram för barnen.
Erika betonade att FN-organet är opolitiskt och bara kan arbeta på inbjudan av en regering. Korruption är ett av de största hindren för att rätt människor ska få tillgång till mat. När WFP tillfrågades om att distribuera mat från USA till Nordkorea, ställde WPF krav på att först självständigt få analysera vilka som behövde hjälpen mest. De krävde även att få övervaka att maten nådde fram.
WFPs olika program för att förebygga hungerkatastrofer går även ut på att utnyttja rollen som en av världens största uppköpare av livsmedel, vilket stimulerar den lokala marknaden då det finns långsiktighet i efterfrågan på livsmedel.
Erika gjorde en kuslig men sann jämförelse mellan hur mycket Wall Street spenderar på julklappar och hur mycket det skulle kosta att hindra svälten. "Endast" 3 miljarder dollar skulle kunna föda alla världens barn medan Wall Street-företag satsar 36 miljarder dollar på julklappar till sina anställda.
Läs mer på http://www.wfp.org/our-work.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar